Sekvenser mot Omega dikter

Det är som om vi bara var levande i kärlekens storm LjusstormenGöran Sonnevi har med sina två senaste stora diktsamlingar, Oceanen och Bok utan namn, skänkt oss flödande livsberättelser som i sin visionära mångtydighet kunnat ge intryck av att vara hans avslutande verk, hans poetiska testamente. Men skrivandet fortsätter, allt djupare in i det ovetbara och oförutsägbara, allt längre ut i det oändliga; tiden och kärleken fortsätter, och samtalet med de döda, ständigt närvarande.Tecknen förbyts, blandas med alltRegnet väckerdet brinnande alfabetetRegnet fyller massgravarnas leendenhelt öppna Allt finns samtidigtGenomträngd av ett namni drömmen Kommentarer CitatSom ur ett främmande alfabetsom bygger ett nytt tornav speglar, använt, gnistrandener genom underjordenDen svarta fågeln flyger genom regnetDen vita fågeln flygerHackspetten lyssnar vid björkens stamRörelsen sker som i smärta, motståndslöstJorden slickar med svart tungaDen osynliga rymden fäller ut sittlövverkSommarens vinter är snabbt förbiSpeglarnas labyrinter multiplicerasVåra kroppars möjligheter växerVi är speglar av nya alfabets bränder!Vi finns i den osynliga rymdenOm Bok utan namn (2012) skrev Jesper Olsson i SvD: ”Sonnevi skriver en poesi som ger realitet åt tiden; hur den rör sig, upprepar och varierar sig genom kroppar och handlingar, hur den föder, förvandlar och gör slut på det levande. Det är omöjligt att förstå fullt ut. Det är omöjligt att inte läsa och ta del av denna tid, såsom den tar form i ett av den svenska litteraturens viktigaste poetiska författarskap.”Formgivare:Jan Biberg [Elib]