Marcelle

Jag är inte som de andra, tänkte hon passionerat. Hon steg upp, öppnade jalusierna och gick ut på balkongen. Den lila himlen bredde ut sig över Paris som ett krokusfält och den underbara natten fick Marcelles hjärta att slå fortare. Hon tänkte på Madame de Staël, George Eliot och Anna de Noailles. Det var då hennes fantastiska öde plötsligt uppenbarade sig för henne. ”Jag ska dela livet med ett geni”, mumlade hon hänfört. [Publit]