I folkhemmets barndom

Stockholms stadsbibliotek 1932, foto: Svenska Dagbladet. Stockholmskällan.

Åren mellan 1928 och 1938 var en omvälvande tid i Sverige. Under denna period gavs det ut mycket skönlitteratur av bland andra arbetarförfattare som där beskrev sin verklighet och vardag i ett samhälle i förändring. Men i Stadsbibliotekets samlingar finns även facklitteratur representerad från den här perioden - facklitteratur som kom att bli banbrytande. Med hjälp av dessa böcker kan vi som lever idag förstå i vilken typ av framväxande samhälle de skönlitterära författarna skapade sina verk. Böckerna visar också hur grunden läggs till mycket av det vi idag ser som självklart, såsom barnbidraget och den gifta kvinnans rätt att arbeta.

1928

Stadsbiblioteket invigs vid Odenplan i Stockholm. Arkitekt är Gunnar Asplund och det är bara 7 år sedan allmän rösträtt infördes i Sverige. Per Albin Hansson, partiledare för socialdemokraterna som är i opposition, använder ordet ”folkhem” i en riksdagsdebatt och uttrycket kommer framöver att få stor genomslagskraft. I Demokrati : tal och uppsatser från 1935 har Per Albin Hansson samlat en del av de tal och skrifter han hållit mellan 1925 och 1935. Här ett kort utdrag om folkhemmet:

"I det goda hemmet råder likhet, omtanke, samarbete, hjälpsamhet. Tillämpat på det stora folk- och medborgarhemmet skulle detta betyda nedbrytandet av alla sociala och ekonomiska skrankor, som nu skilja medborgarna i privilegierade och tillbakasatta, i härskande och beroende, i rika och fattiga, besuttne och utarmade, plundrare och utplundrade."

1930

Vid Stockholmsutställningen 1930 på Djurgården i Stockholm är Gunnar Asplund chefsarkitekt. Det är funkis som visas upp med hus i glas, betong och stål där den moderna människan ska leva och bo. Tillsammans med Wolter Gahn, Sven Markelius, Gregor Paulsson, Eskil Sundahl och Uno Åhrén skriver Gunnar Asplund 1931 debattboken Acceptera. Där ställs gammalt mot nytt, mycket med utgångspunkt i Stockholmsutställningen, och man visar på vägen in i den moderna tiden.

"Hela den gamla gatans karaktär är borta: inga barnsliga lekar, ingen flock sparvar mer ute på körbanan, ingen skjutsar längre – som vi gjorde förr – sin mor med sparkstötting på affärsresa nedför Stora gatan. Vi har definitivt lämnat småstadsidyllen. Gatan är icke längre ett sällskapsrum. Där härskar enväldigt rörelsen. Där är ett vimmel av människor, av bilar, bussar, spårvagnar, där ropar skyltfönster, fyrar och skyltar sitt ”se upp”. Där härskar den oro, som nu en gång alltid följer med affärer. Själva den löpande, brusande trafiken, larmet, människofloden ger gatan ny karaktär. /…/ Den levande miljön i våra moderna gator är helt förändrad och arkitekturen, som måste arbeta med livet som grund, blir även den en annan."

1932

Äktenskap och arbete skriver den norska politikern och författaren Margarete Bonnevie om den gifta kvinnans rätt till avlönat arbete.

"Istället för det nuvarande: arbeta eller älska, måste vi sätta: arbeta och älska, de båda begrepp, vilka också beteckna den andra människans, mannens, lycka. Hittills har kvinnans enda rättighet varit att få lov att älska. Man går utifrån att kärleken skall uppfylla hela hennes liv, medan den för mannen endast utgör en ”episod”. Varför är hennes liv misslyckat, krossat, förstört – mycket mera än fallet är i fråga om mannen – när kärleken sviker? Emedan hon i enlighet med seder och bruk har måst sätta allt på ett enda kort: kärlekslyckan. Hon har saknat den huvudfaktorn i livet: arbetet."

1934

Makarna Alva och Gunnar Myrdal utkommer med debattboken Kris i befolkningsfrågan. Nativiteten i den ekonomiska krisens Sverige är mycket låg, arbetslösheten hög och bostäderna många gånger undermåliga. Genom sociala reformer såsom barnbidrag, större och bättre bostäder, fria skolluncher och införande av institutioner som tar hand om barnen medan båda föräldrarna arbetar skulle den moderna familjen uppmuntras att skaffa fler barn.

"Starkare ingrepp i det familjeindividuella konsumtionsvalet bli av nöden. Familjens ”rätt” att låta barnen bo uselt, att eftersätta deras sunda mathållning och goda fostran, att hindra dem från ett rationellt yrkesval och att förmena dem en ändamålsenlig utbildning får inte längre vara så obegränsad som nu. Men barnens ”frigörelse” kan av samhället blott köpas, genom att samhället ikläder sig en allt större del av kostnaden och ansvaret. Det är för en förändring i denna riktning vi i denna bok talat, och våra argument ha varit befolkningspolitiska, med tyngdpunkt likväl å hänsynen till befolkningens kvalitet och till önskvärdheten av en klassmässig inkomstutjämning."

1938

1 januari 1938 införs så lagen om barnbidrag. Än så länge omfattar inte bidraget alla barn utan utgår till dem som är ”föräldralösa, faderlösa och till invaliders barn”. Bidraget utbetalas till och med den månad barnet fyller 16 år. I Våra nya folkpensioner och barnbidrag enligt beslut av 1937 års riksdag beskrivs syftet med lagen om barnbidrag:

"En för barn avsedd hjälpform med understöd utgående efter fasta på förhand bestämda normer synes hava samma naturliga grund som den allmänna folkpensioneringen. Likaväl som den, vilken på grund av hög ålder måst lämna förvärvsarbetet, kan ha berättigade anspråk på att icke behöva vända sig till fattigvården, böra även de, vilka äro i behov av stöd från det allmänna på grund av sin försörjningsskyldighet mot barn, vara berättigad till hjälp i en form, som icke i något avseende kännes förödmjukande."

Under 1900-talet hade en rad arbetskonflikter utbrutit mellan arbetare och arbetsgivare som yttrat sig i strejker, lockouter och kravaller. I samband med en demonstration i Ådalen 1931 sköts fem arbetare ihjäl av militär och ytterligare fem skadades. 1938 sluter de båda stora motparterna på arbetsmarknaden – Landsorganisationen i Sverige (LO) och Svenska arbetsgivareföreningen (SAF) ett avtal, Huvudavtalet mellan SAF och LO. Detta kommer framöver ofta att kallas Saltsjöbadsavtalet och det gäller fortfarande på den svenska arbetsmarknaden. Avtalet innebär bland annat att förhandlingar mellan parterna är obligatoriska innan stridsåtgärder sker såsom strejk eller lockout. Här finns också regler för hur man ska göra när man står inför en konflikt samt regler för exempelvis uppsägning.

1938 reser också författaren och journalisten Ludvig Nordström genom Sverige för att dokumentera och peka på de sociala problem som råder på landsbygden. Det handlar framförallt om bostäderna i landet där, enligt den statistik han tar del av inför resan, ”… endast 7,9 procent äro fullgoda”. Resan resulterar i radioreportage och i boken Lort-Sverige och de väckte kraftiga reaktioner hos radiolyssnarna och läsarna.

"Vi stego in i stugan.
- Är far hemma? Frågade ciceronen de tre barnen, av vilka en flicka på 13-14 år föreföll vara äldst. Nej, han var borta. Mor då? Också borta. En pojke stod mitt på golvet med huvudet omlindat.
- Vad är det med dig, då?
- Tandvärk!
Det var den typiska torparstugan. Ett litet, litet, lågt kök, en ödslig, lika låg kammare med lumpiga trasmattor, ett par utdragssoffor, på vilka målningen skavts av, på väggarna ett par naiva färgteckningar. I köket en gammal sotig, smutsig spismur, som upptog nästan halva utrymmet, en utnött, rankig skänk, ett bord utan duk vid fönstret, på det potatisskal, sillben. En lukt av sillake och instängd luft, sammansatt av odörer från röta i trävirke, mögelsvamp, nattkärl, gamla svettinpyrda kläder, sura skodon, smutsiga strumpor, fyllde stugan. Aftonsolen sken in på allt detta elände och samlades kring de tre barnen, som stumma tittade på oss med blå, öppna, klara ögon."

Artikelförfattare: Maria Sjöberg


Biblioteket tipsar

Senast uppdaterad
2012-09-25

Skriv ut

Till toppen av sidan