Stadsbiblioteket av Gunnar Asplund

​Välkommen till Stadsbiblioteket

Stadsbiblioteket är ritat av arkitekt Gunnar Asplund och det öppnade på våren 1928. Biblioteket var en höjdpunkt och avslutning på en nyklassisk epok inom arkitekturen, och bygger på de geometriska formerna kuben som omsluter cylindern. Den cirka 24 meter höga rotundan, cylindern, i mitten, omges av fyra lägre rektangulära byggnader som är hopkopplade, så kallade längor eller flyglar.

Med sitt storslagna, enkla yttre utgör Stadsbiblioteket höjdpunkten i den nordiska 20-talsarkitekturen med inspiration från det nyantika och klassiska formspråket. Ytterväggarna är kalkputsade tegelmurar och avslutas överst i en figurativ stucklist med hieroglyfliknande motiv över bibliotekets alla ämnen (294 bilder). Huvudentréns portal, ovanför trappan från Sveavägen, är hög och avsmalnande och proportionerna är likadana som vid entrén vid parken och entrén från Odengatan.

Framför biblioteket finns en terrass med låga basarbyggnader för restaurang och butiker längs Sveavägen. Söder om byggnaden ligger den tillhörande parken, som också den har utformats av Gunnar Asplund. Hans gestaltning med dammar, bäck, vattenfall och gångstråk kom till efter att en tävling utlysts i mitten av 1920-talet som han vann.

Mellan basarerna leder en trappa upp till Stadsbiblioteket från Sveavägen. Trappan är vad man brukar kalla en åsnetrappa, det vill säga den har långa avsatser mellan stegen och liknar närmast en bred ramp. När man vandrat uppför de många trappstegen ska känslan vara den av att nästan ha nått himmelen, eller i alla fall ha kommit upp till ett tempel. I det här fallet är det kunskapens tempel man träder in i och en känsla av vördnad och hänförelse är på sin plats!

Gå direkt till avsnittet om Barnavdelningen

Portalerna som omger ingången är höga och avsmalnande och påminner om fornegyptisk arkitektur. De är utförda i ljus marmor från Gropptorp i Katrineholm, och att de smalnar av uppåt ger känslan av att de är ännu högre än de verkligen är. De tre portalerna mot Sveavägen, Odengatan och parken är lika stora till det yttre. På insidan av portalerna finns en dubbel meanderslinga. Karuselldörren vid huvudentrén är dock inte original utan det var ursprungligen tunna glaspartier och slagdörrar här.

På dörrarna satt ursprungligen dörrhandtag föreställande Adam och Eva, gjorda av Nils Sjögren. Dessa dörrhandtag finns nu att beskåda i en glasmonter vid entrén mot Odengatan.
Entréhallen är hög, smal och mörk: en passage på väg mot ljuset som råder inne i biblioteket. Väggarna är prydda med en svart, tunn stuckrelief med motiv ur Homeros ”Iliaden” från ca 700 f.Kr. Det är västerlandets äldsta nedtecknade litterära verk och passar utmärkt som idébärande utsmyckning i entrén till ett folkbibliotek i klassicistisk stil. Skulptör är Ivar Johnsson.

Trappan upp till bokhallen har plansteg av mörk kalksten och sättsteg av vit marmor, samt handledare av rundjärn som är lindat med läderremmar. Trappan smalnar av uppåt liksom portalerna kring entrén, och förstärker känslan av höjd. Taket i trappan är fanerat och har en blomliknande inläggning i mässing, liksom i ingångarna till facksalarna.


 

Rotundan

Rotundan är bibliotekets runda centrala bokhall, och den är nästan en egen byggnad, nedsänkt som den är mellan de fyra omgärdande längorna, och med sina mycket tjocka ”ytterväggar”. Cirka 40 000 böcker ryms i de tre varven, och på hyllorna står skönlitteratur på de nordiska språken, de nationella minoritetsspråken samt de ”klassiska” skolspråken engelska, tyska och franska. De gråvita väggarna i kraftig stuck ger en känsla av himmel eller moln, och de återkastar ljuset som strömmar från höga fönster intill taket. Taket utgörs av en rak kupol – den var ursprungligen tänkt att vara välvd men detta ändrades under bibliotekets framväxt – och takhöjden är ca 24 meter. Därmed är rummet nästan helt symmetriskt eftersom det är 26 meter i diameter.

Den känsla som eftersträvas härinne är en av upphöjdhet och lugn. Man lämnar den livliga gatan, stiger uppför de många trapporna och kommer in i detta lugna rum med sina molnliknaden väggar. Rent symboliskt har man då rört sig från den myllrande, kaotiska jorden till den lugna, serena himlen.
Ljuskronan i rotundan är från Orrefors och var en gåva från Norstedts och Bonniers förlag vid bibliotekets invigning. Lamporna över ingångarna till facksalarna är nytillverkade av Gärsnäs i Skåne, men av ursprunglig typ.

 

Golvet i rotundan är av linoleum och är i originalmönster, men nylagt 1998. Mönstret hämtade Gunnar Asplund från marmorgolvet i Pantheon i Rom, det tempel som var en av hans stora inspirationskällor när han ritade Stadsbiblioteket och som också kallas Alla Gudars Tempel. De geometriska formerna fyrkant och cirkel som biblioteket är uppbyggt av återspeglas på detta vis i mönstret på golvet.

Originalmöblerna härinne var i läder, i svart linoleum och mahogny. Det finns ett bord och några stolar kvar, men de flesta möblerna i rotundan är nyare.


Informationsdiskarna är nya och tillverkade 2003, men är ritade i en stil som ska passa in i miljön av arkitektfirman Ahrbom & Partner.
Bokhyllorna består av trä med metallgavlar och är specialritade och tillverkade av AB Isaksson kassaskåpsfabrik. Klockan ovanför ingången till sal 3 är original och den visar dygnets alla 24 timmar med romerska siffror.
Strindbergsbysten på Galleri 2 är en gåva av den iranska konstnären Rebin Haydari och har stått på sin plats sedan 1997.
Väggar och tak i passagerna till salarna har boaseringar i fanér av många ädla träslag som mahogny, bredrandig gonzales alves och mörk jakaranda med infällda mässingsornament. I passagernas tak finns en blomma i en cirkel, en detalj som återkommer även på andra ställen i byggnaden, och där är träslaget brun palisander.

Gallerierna

Gallerierna är amfiteatraliskt byggda, vilket innebär att de har en trappliknande struktur i förhållande till varandra och att galleri 2 ligger längre ut mot ytterväggen än galleri 1. Detta gör att de inte hindrar överljuset från fönstren att nå golvet.
Galleri 1 öppnades för besökarna 1974 och trapporna dit byggdes då och ritades av Hans Asplund som var son till Gunnar Asplund. Innan dess var det bara bibliotekarier som kunde hämta böcker där.
Galleri 2 öppnades 1996/97 för att vara ett öppet magasin för skönlitteratur. De nås via svängda trappor som är byggda bakom bokhyllan på galleri 1.

Sal 1

Ursprungligen var salen studieläsesal för grupper och enskilda. Här finns bokhyllor med krönlister av skuret trä i form av ”knoppar”, och möblerna är delvis ursprungliga och ritade av Gunnar Asplund.

Sal 2

Rummet är skapat som ett modernt amerikanskt reading-room från 1920-talet, med slösande rymd, spatiöst mellan de i nischer infällda hyllorna och ganska mörka färger i inredningen. Urspungligen var också väggarna härinne mörkt gröna, men detta ändrades relativt tidigt till den ljusare ton de har idag. Möblerna är i huvudsak original. Bord och stolar är av mörkbetsad bonad björk, stolsitsarna svarta, bordsskivorna klädda med svart linoleum och med en fris av mahogny.
Lamporna är nya läslampor från Fagerhults, speciallackerade i mörkgrönt. Vägg- och taklampor är nya (men gjutna i originalformar), mittersta taklampan dock original.

Till höger om dörren står en informationsdisk som är original, fanérklädd och med små kolonetter som en bård högst upp.

Dricksfontänen med en liten fyrarmad ”antik” krigare i mässing är gjord av Nils Sjögren, som också skapade dörrhandtagen Adam och Eva till huvudentrén. Fontänen är gjord i svart marmor och står på en platta av vit marmor. En likadan finns i sal 4, och de är fina exempel på hur man kombinerar något som är högst funktionellt med en mycket vacker konstnärlig form.

På väggen finns en väggmålning i fyra fält av Hilding Linnqvist. Den är i enkel stil med inslag av renässansmålning och heter ”Inga liten vallpiga”. Den illustrerar en medeltida ballad, där kungens män träffar på vallpigan och tar henne med till slottet för att klä henne fin och presentera henne för kungen. På sista bilden blir det bröllop. Längs hela innerväggen finns här blindfönster av målat järn och spegelglas – det ser alltså ut som riktiga fönster men är det inte. De finns till för att reflektera ljus och skapa känslan av ett bredare rum.

Det stora fönstret går ihop med barnavdelningens entré nedanför och utifrån sett har den en likadan inramning med dubbla meanderslingor som huvudentrén. Samma ”knep” – att ha ett stort fönster ovanför en mindre ingång för att få denna att se större ut – återkommer i sal 4 mot Odengatan, så på lite avstånd ser byggnaden ut att ha tre lika stora entréer.
 

Sal 3

I denna sal råder stilbrytning och stark kontrast till det övriga biblioteket. Denna flygel byggdes först 1931-32, det vill säga tre år efter att resten av biblioteket stod klart 1928. Då hade Gunnar Asplund hunnit med att vara huvudarkitekt för Stockholmsutställningen 1930, där modernismen och funktionalismen fick sitt stora genombrott i Sverige. Där de andra salarna är nyklassiskt inredda blev detta rum alltså istället funktionalistiskt, och istället för mahogny och mässingsornament är det betong och rostfritt stål som dominerar i den här salen.

De två spiraltrapporna har ljusgrå ”mattor” av cement, som nästan ser mjuka ut. Hyllorna är enkla och flexibla och hela väggen utnyttjas. Möblerna var ljusa och lätta, delvis fabrikstillverkade. De sågs tidigare inte som lika värdefulla som möblerna i övriga salar och originalen finns tyvärr inte kvar.

 
Sal 4

Facksal 4 är likadan som facksal 2 fast utan väggmålningar. För information kring inredningen här se texten om sal 2.

 

Sal 5

Bildvävnaden som pryder rummet heter ”Svenska sjömän i främmande hamn” och är vävd av konstnärinnan Dana Bilde under åren 1930-32. Hon hade fem medhjälpare vars initialer finns i nedre högra delen av väven och materialet är lingarn med inslag av persisk ull, lin och silke. Man använde sig av hautelissteknik, det vill säga en stående vävstol. Motivet målades på kartong i blivande naturlig storlek av konstnären Hilding Linnquist, och väven bekostades av en donation från Eva Bonniers donationsfond. I rummet finns delvis ursprungliga möbler, bland annat stolar.

 

Barnavdelningen

Barnavdelningen har några av de finaste möblerna och konstverken i hela biblioteket. Takmålningen i det första rummet visar stjärnhimlen kl. 20 vid höstdagjämningen den 22/9 (Gunnar Asplunds födelsedag) med zodiakens och planeternas symboliska figurer återgivna i en fris runt omkring. Konstnär är Alf Munthe. I rummet innanför finns en stor originalmålning av Richard Bergh. 

Rummen har i stor utsträckning originalmöbler, och i det innersta rummet, som ursprungligen var vestibul och har entré mot parken, finns möbler i barnstorlek, ritade av Gunnar Asplund. Här finns också en dricksfontän ritad av Nils Sjögren och på var sida om trappan gallerförsedda ovala öppningar för varmluft. Nils Sjögren har även gjort de dörröverstycken som finns här och är högreliefer i stuck. De heter ”Orfeus och Eurydike”, ”Striden mellan lapiter och kentaurer” samt ”Våren”.


   
Sagorummet

Sagorummet är ett runt rum med välvda bänkar. Här finns det kanske finaste konstverket i hela biblioteket, Nils Dardels stora freskmålning ”John Blund” där den sovande pojken påminner om Dardels tidigare verk ”Den döende dandyn”. Figurerna på målningen kommer från olika sagor men några är också hopfantiserade av Dardel själv. Flera av dem sägs ha likheter med personer i den stockholmska societeten på Dardels tid. Mannen till höger som går i sällskap med en katt ska vara Dardels svärfar, en man vid namn von Klinckowström.
Sankt Göran och draken är en symbol för Stockholm såväl som för sagor.

Foto: Annica Roos, Mattias Prodromou Dahlqvist och Stockholmskällan

 

 

 

 

Till toppen av sidan