Böckerna bakom Jack Werner

Ett bildkollage som visar Jack Werner och en tecknad tankebubbla med böcker.
Foto och bildbearbetning: Hugo Hellman.

Kapitel 1: Källorna. Om att förstå världen omkring sig och vart det leder en.

"Råttan i pizzan" av Bengt af Klintberg

"Albert Speer och sanningen" av Gitta Sereny

"Maus" av Art Spiegelman 

"Stockholms spökhus" av Stig Linnell

Kapitel 2: Inramningar. Om hur frigörande begränsningar och allmän jävlighet kan lyfta en historia.

"Farbror Joakims liv" av Don Rosa

"Mördare utan ansikte" av Henning Mankell

Kapitel 3: De andras liv. Om att jämföra sig med andra och viljan att vara som dem – men ändå inte.

"Den hemliga historien" av Donna Tartt  

"Jago" av Ralf König

"Rocky" av Martin Kellerman

"Jag Arne" av Charlie Christensen

Lyssna på avsnittet och läs vad Jack Werner berättar om böckerna i boklistan längre ner på sidan!


Biblioteket tipsar

  1. Omslagsbild: Råttan i pizzan av

    Råttan i pizzan folksägner i vår tid

    “När jag var 10-12 år läste jag Bengt af Klintbergs ofta obehagliga vandringssägner om och om igen tills jag kunde dem utantill. Sen när jag hade tröttnat började jag läsa hans små analyser till varje historia som förklarar varför de sprids och ser ut som de gör, och då sitter man där som tolvåring och förstår plötsligt att berättelser vill någonting – de förmedlar någonting som berättaren vill hålla för sant. Och de glasögon som Bengt af Klintberg gett mig genom sina böcker har jag haft svårt att ta av mig sedan dess.”

  2. Omslagsbild: Albert Speer och sanningen av

    Albert Speer och sanningen

    “Den här boken läste jag när jag var 15 tror jag. En riktig tegelsten om Hitlers arkitekt Albert Speer, som trots att han var en central figur inom nazismen hårdnackat hävdade att han inte visste om vad som pågick i koncentrationslägren. En verklig bedrift till bok, inte bara den fantastiska sammanställningen av tolv års intervjuer, utan också för hon kom Speer så nära – han framstår i boken som en sympatisk människa, någon man gärna hade träffat. Det illustrerar det mångbottnade i människor och det verkligt svåra med att arbeta med att försöka förstå dem – att de är jävligt svåra att förstå.”

  3. Omslagsbild: Maus av

    Maus en överlevandes historia

    “Berättelsen om Spiegelmans pappa som överlevde förintelsen men också om hur han sen fungerade som människa och pappa. Ett tungt ämne och den blundar inte för någonting, men att den är skriven som serie sa till mig som läsare när jag var 13-14 att det här var något som jag skulle kunna läsa, något jag skulle kunna förstå och ta till mig. Och på det sättet tror jag att berättelsen fastnade hos mig, på ett helt annat sätt än till exempel "Om detta må ni berätta" gjorde.”

  4. Omslagsbild: Stockholms spökhus och andra ruskiga ställen av

    Stockholms spökhus och andra ruskiga ställen

    “För att ett spöke ska bli trovärdigt måste det ha en historia. Det räcker inte att bara säga att ett hus är hemsökt, det måste också gå att relatera till något. Det var därför den här boken gjorde avtryck på mig – husen som beskrevs fanns verkligen i min närhet och jag kunde se dem. Så där sitter man och läser och blir plötsligt lite bekant med Stockholms blodbad, pesten och häxbränningar. Så "Stockholms spökhus" har legat till grund för det historieintresse som jag fortfarande bär på.”

  5. Omslagsbild: Farbror Joakims liv av

    Farbror Joakims liv

    “Innan namnen på de som gjort serierna började skrivas ut i Kalle Anka & Co hade jag lärt mig känna igen Don Rosas teckningar och historier - här fanns en annan ambitionsnivå. Det är så fruktansvärt välresearchat – allt i "Farbror Joakims liv" är troget det universum som Carl Barks skapade och Rosa har haft det lite som livsverk att försöka få ihop detta universum till en sammanhängande plats. Även rent historiska fakta är noggrant researchat, vilket gör att man kan lära sig mycket av det han skriver. Han riktar in sig strax ovanför läsarens huvud så den tvingas att sträcka på sig och bli den bästa versionen av sig själv.”

  6. Omslagsbild: Mördare utan ansikte av

    Mördare utan ansikte

    “Det jag lärde mig älska med böckerna om Kurt Wallander var den sjaskiga grundbotten som hela tiden fanns i berättelsen. Wallander har konsekvent problem med näring, sömn och relationer – och med sin kroppstemperatur, ofta är han för svettig eller för kall. Det där är något jag har märkt att jag tycker om, när karaktärerna har det lite jävligt som fond till berättandet i övrigt. Det är något med den där ramen som gör det möjligt för historien att bli mer än vad den är.”

  7. Omslagsbild: Den hemliga historien av

    Den hemliga historien

    “När jag läste den här tyckte jag att det var den perfekta boken för en 18-åring: En kille som kommer in på ett college där han känner att han står snäppet under i status och sen blir han accepterad av en häftig och intellektuell klubb. Och jag kände precis som huvudkaraktären – jag kunde inte tänka mig att jag skulle kunna bli en del av en sån klubb som den svettiga och ohäftiga 18-åring jag var.”

  8. Omslagsbild: Jago av

    Jago

    “König skriver relationsromaner om bögar under 80- och 90-talen i serieform och jag läste dem mycket i övre tonåren. Just "Jago" är ett koncentrat av många av Shakespeares stora pjäser skrivet med en sån jävla energi och berättarglädje, något av det bästa i serieform jag någonsin läst. Annars är det mycket vardag och kärlek, lite politik, jävligt mycket sex och briljant dialog. Det gav en inblick i ett vuxenliv – för det här är vuxna människor som bara beter sig som folk gör mest. Det fanns något avslappnande att läsa det när jag var 16-17 och känna att det nog inte kommer vara så stor skillnad i ens eget åldrande.”

  9. Omslagsbild: Rocky av

    Rocky Vol. 25, Rocky fejsar demonerna-

    “Det speciella med Rocky för mig var att den började gå i Metro ungefär samtidigt som jag själv började åka kollektivt. På så vis har han följt mig genom livet och beskrivit samma Stockholm som jag befunnit mig i – så nära att det känns relevant och samtidigt så långt bort att det känns spännande. På många sätt är vi varandras motsatser – jag är en ganska tråkig person som vill ha ordning, blir trött av att dricka alkohol och aldrig har knullat runt som Rocky. Och det finns en avundsjuka i det där, men samtidigt så vet jag ju nu att det är ett sätt att leva på som jag inte tycker om – jag föredrar att läsa om när andra gör det.”

  10. Omslagsbild: Jag Arne av

    Jag Arne Arne Ankas samlade serier 1983-1995

    “Ett av skälen till att jag har med den här boken är hur tydligt man kan se progressionen hos en som skapar. Mot slutet av den här samlingen märker man hur Christensen verkligen hittat sin form, det är en helt annan Arne Anka än i början av boken. Den utvecklingen får mig att tänka att det aldrig är för sent eller tidigt att prova något nytt och att vara lite mer överseende med det man gjort som ung.”

Till toppen av sidan