60-talets poesi: Nyenkelhet

Foto på Göran Palm
Göran Palm, foto: Ordfront

Nyenkelheten uppstod i poesin i början av 60-talet. Den var en reaktion på det förhärskande modernistiska ideal som länge hade rått inom lyriken och framför allt mot den högstämda symbolismen inom den. Modernismen föddes själv i ett uppror mot det formstyrda och styltiga som varit dessförinnan, men det upproret var sedan länge fullbordat och de formexperimenterande dikterna med sitt grävande i det inre syntes bli alltmer tomma på egentlig mening. Nu var det modernismen man ville protestera mot.

Redan 1955 gav Gunnar Ekelöf - en portalfigur även inom modernismen men aldrig möjlig att placera i ett fack - ut diktsamlingen "Strountes". Han förebådade det som komma skulle genom att använda vardagliga ord och leka med språket på ett annat, mindre allvarstyngt sätt, än modernisterna hade gjort.

Att skildra det vardagliga så att alla kan förstå

Sedan kom Göran Palm att bli nyenkelhetens främsta företrädare. Han gav ut samlingarna "Hundens besök" och "Världen ser dig", och hans program handlade om att vardagliga händelser skulle skildras på ett språk som alla kunde förstå. Man kan nog utgå ifrån att Gunnar Björling eller Edith Södergran hade skildrat ett möte med det stora blå väldigt annorlunda än så här:
 

Havet.
 

Jag står framför havet.

Där är det.

Där är havet.

Jag tittar på det.

Havet. Jaha.

Det är som på Louvren.
 

Snabbt blev nyenkelheten så etablerad att det till och med gavs ut en parodi på genren, "Nyenkla dikter" av Eric G. Olson, en pseudonym för Urban Torhamn. Andra framträdande namn var Lars Bäckström och inte minst Sonja Åkesson, som med samlingarna "Husfrid" och "Jag bor i Sverige" gav röst och gestalt åt framför allt de kvinnor vars vardagstillvaro bestod i långa grå dagar hemma i en lägenhet. Med sin humor och sitt starka rättvisepatos har hon blivit den poet vars verk överlevt bäst från denna tid.


Biblioteket tipsar

  1. Omslagsbild: Samlade dikter av

    Samlade dikter

    Gunnar Ekelöf (1907–-1968) är en centralgestalt i den svenska 1900-talslyriken. Att läsa hans dikter är att än befinna sig i den svenska skärgården, än i det gamla Bysans. Som språklig förnyare är han en aldrig sinande inspirationskälla, och hans tankediktning talar med sitt djup, sin enkelhet och sina hisnande visioner till varje människa.

Till toppen av sidan