Kerstin Bergman: stereotyper i deckare

Svenska deckare uttrycker sällan rasism, varken under äldre tider eller idag. På det sättet skiljer sig de sig både från många andra länders deckartraditioner och från flera andra litterära populärgenrer. Idag har kritiken av rasism och extremism istället snarast blivit en konvention i de svenska deckarna.

Däremot har det i svenska deckare, liksom i kulturen i övrigt, i alla tider funnits etniska stereotyper. I många fall har dessa stereotyper i deckarna framförallt kopplats till de gestalter som framställts som skurkar. Under det sena 1800-talet och tidiga 1900-talet kom brottslingarna exempelvis ofta från Medelhavsområdet eller från Latinamerika, och ända fram på 1960-talet hittar vi stereotypa skildringar av judar, romer och någon gång afrikaner. Som motvikt finns dock också många positiva skildringar av dessa grupper. Idag är det huvudsakligen östeuropéer som framställs med negativa stereotyper i svenska deckare, antingen som brottslingar eller som brottsoffer.

Nedanstående böcker kan på olika sätt användas för att exemplifiera eller diskutera hur rasism, extremism och/eller etniska stereotyper skildrats genom den svenska deckarhistorien.

Av Kerstin Bergman

Kerstin Bergman är docent i litteraturvetenskap, deckarrecensent och ledamot av Svenska deckarakademin.


Biblioteket tipsar

  1. Omslagsbild: Dr. Zimmertürs diagnoser av

    Dr. Zimmertürs diagnoser

    Tredje boken av fem i Hellers serie med den judiske psykoanalytikern Dr. Joseph Zimmertür i detektivrollen som utgavs 1926–31. Utseendemässigt skildras huvudpersonen på ett närmast karikatyrartat sätt, men annars framställs han som en klassisk och sympatisk hjältegestalt som är diplomatisk, snabbtänkt, allmänbildad och välrespekterad, både av kollegor och av polisen.

  2. Omslagsbild: Rosor, kyssar och döden av

    Rosor, kyssar och döden

    I denna klassiska femte Lang-deckare förekommer en grupp människor som ganska nedlåtande omtalas som ”tattare” och ”zigenare”. De som uttrycker sig föraktfullt visar sig dock vara några av de gestalter i berättelsen som själva är mest moraliskt tveksamma och som har mest att dölja, medan de omtalade visar sig vara de som har minst på sitt samvete. Detta är ett relativt vanligt sätt att skildra etniska fördomar på i svenska deckare, nu som då.

  3. Omslagsbild: Senatorn kommer tillbaka av

    Senatorn kommer tillbaka

    I detta småstadsmysterium kritiserar Rönblom rasismen i USA, och han visar att samma typ av fördomar och beteenden finns även i Sverige. En ung svensk man med avvikande hudfärg utses till samhällets syndabock och det hela trappas upp till dess han nästan blir lynchad. Rönbloms detektivgestalt tar dock tydligt den unge – och oskyldige – mannens parti och opponerar sig mot rasism och fördomar.

  4. Omslagsbild: Terroristerna av

    Terroristerna

    I denna avslutande del i Sjöwall och Wahlöös klassiska polisserie (1965–75) är det framförallt ett antal utländska terrorister som skildras väldigt stereotypt. Medan mördare i serien annars vanligtvis framställs som offer för ett sjukt samhälle, är de internationella terroristerna porträtterade som ensidigt onda. I centrum står en sydafrikansk legosoldat som närmast framställs på samma sätt som de onda mästerskurkar man kunde hitta i deckarna under 1800-talet och det tidiga 1900-talet – han är stark, smart och fullständigt utan moral. Här finns också två japanska terrorister som enbart skildras med hjälp av stereotyper, som japanska varianter av dagens fanatiska självmordsbombare som bara lyder order och för vilka det enda som betyder något är målet.

  5. Omslagsbild: Mördare utan ansikte av

    Mördare utan ansikte roman

    Första delen i Mankells Wallanderserie (1991–2009), en serie som genomgående skildrar rasism i globaliseringens spår. Romanen visar hur känslig frågan om rasism är, och hur lätt rasistiska strömningar kan spridas och gå över styr. Genom serien låter Mankell Wallandergestalten spegla många av de etniska/rasistiska fördomar som finns i det svenska samhället. Samtidigt är Wallander tydligt medveten om att fördomarna är felaktiga och han arbetar aktivt för att övervinna dem. På så sätt har Mankell skapat en gestalt som är lätt för många svenskar att identifiera sig med, och som därigenom i bästa fall kan få läsaren att genomskåda och ompröva egna fördomar.

  6. Omslagsbild: Europa blues av

    Europa blues kriminalroman

    En roman som exemplifierar hur Sveriges förhållande till de tyska nazisterna under andra världskriget så ofta skildrats i svenska deckare de senaste decennierna. En äldre man blir mördad och det visar sig att han arbetat som frivillig för tyska SS under kriget. Sedan har han under alla år levt under falsk identitet som tysk judisk flykting i Sverige, men nu har det förflutna hunnit upp honom. Här finns tydligt anti-rasistiska perspektiv och en ambition att sprida kunskap om vad som egentligen hände under kriget.

  7. Omslagsbild: Snabba cash av

    Snabba cash hatet, drivet, jakten

    Medan östeuropéer generellt stereotypiseras i de svenska samtidsdeckarna och antingen skildras som renodlade skurkar inom organiserad brottslighet – gärna anslutna till den så kallade ”juggemaffian” – eller som offer, finner man betydligt mer komplexa porträtt av gestalter med invandrarbakgrund hos Lapidus. I denna första del i Lapidus Stockholm Noir-svit är många av gestalterna förvisso kriminella, men de är samtidigt romanens huvudpersoner och nyanserat gestaltade som riktiga människor, snarare än hänsynslösa skurkar. Lapidus skildrar också sidor av Stockholms undre värld som inte tidigare synliggjorts i svenska deckare.

  8. Omslagsbild: Män som hatar kvinnor av

    Män som hatar kvinnor

    Trots att Larsson tydligt tar ställning mot alla former av diskriminering kan man ändå hitta etniska stereotyper i hans böcker, något som delvis kan tillskrivas konventioner inom genren för hur man idag skildrar offer och förövare. Framförallt i trilogins första del, Män som hatar kvinnor (2005), finns ett antal östeuropeiska (och asiatiska) kvinnliga offer för en seriemördare, och dessa kvinnor skildras ensidigt som just anonyma offer som inte saknas av någon. I del två stöter vi på liknande gestalter som utnyttjats av den organiserade brottsligheten genom trafficking och prostitution. Även på skurksidan finns ”östeuropéer”, och dessa porträtteras som hänsynslösa och fullständigt fria från moral och skrupler, ett bra exempel är Lisbeth Salanders ryske far och hennes halvbror.

  9. Omslagsbild: Svart gryning av

    Svart gryning

    Svart gryning, tredje delen i serien om poliserna Tom Stilton och Olivia Rönning, handlar om barnamord och ett av polisens huvudspår kretsar kring en nynazistisk grupp. I skildringen av gruppen – som är entydigt negativ – kan man hitta tydliga paralleller till verkliga avslöjanden under senare år. Liksom de övriga nämnda samtida författarna har Börjlinds ett uttryckligt ärende då de försöker att kritiskt belysa svensk invandrings- och segregationspolitik och problemen med rasism och extremism i Sverige idag.

  10. Omslagsbild: Den fallande detektiven av

    Den fallande detektiven

    I andra delen i Carlssons serie om polisen Leo Junker handlar det mycket om extremism och om de extremistiska rörelser på både höger- och vänsterkanten som blivit så framträdande i det svenska samhället under senare år. En forskare som studerar dessa organisationer mördas och Leo och hans kollegor försöker närma sig organisationerna för att förstå vad som hänt. Carlsson ger en starkt kritisk bild av det våld och den rasism som utövas av och förekommer inom och mellan dessa grupper.

Till toppen av sidan