Konsten att läsa och skriva – fyra författare berättar

Johanna Thydell

Varför blev du författare?
För att jag alltid skrivit, för att det är jag och för att jag kämpat som bara den för att få den drömmen att gå i uppfyllelse.

Du skriver mycket om att vara ung och osäker – varför?
Osäkerhet är inte en egenskap eller känsla som bara finns hos unga – vilket många vuxna verkar tro. Jag tycker den är intressant. Hos alla! Var den kommer ifrån. Hur den påverkar oss. Hur den får oss att gå över gränser. Och är alla andra så säkra som de ser ut?

Hur kommer du på vad du ska skriva om?
Jag fastnar för något, intresserar mig för något, känner efter, “bränner detta i bröstet på mig”, och då testar jag. Ibland blir det bra. Ibland hamnar jag fel. Då börjar jag om.

Vad är det roligaste med att skriva böcker?
Roligast: det är det bästa jag vet, jag är inte gift på riktigt men jag är ta mig tusan gift med mitt skrivande.

Och det svåraste?
Det är en osäker bransch, oroligt kravfylld, mycket tvivel på sig själv och extremt mycket arbete. Och extremt mycket släng i papperskorg. Hu.

Har du några råd till den som vill bli författare?
Vill. Slit. Var kritisk.

Vilken bok har du läst flest gånger?
"Hjärtans Fröjd" av Per Nilsson.

Mats Wänblad

Mats Wänblad, foto: Christian Saltas

Varför blev du författare? 

Den enkla förklaringen är nog att jag var bra på att skriva – även om jag alltid tyckt att det är rätt arbetsamt.

 

Hur kommer du på vad du ska skriva om? 

Det börjar oftast med något litet, kanske bara ett ord eller ett namn som ger mig en särskild känsla. Sedan gör jag mitt bästa för att lura fram samma känsla hos läsaren genom att skapa en historia.

 

Vad gör du om du kör fast i skrivandet?

Svär och dricker kaffe. Sedan skriver jag ändå. 

 

Vad är det roligaste med att skriva böcker? 

Det roligaste är att hitta på, figurer och historier.

 

Vad är det svåraste med att skriva böcker? 

Det svåraste är att hålla koncentrationen och farten uppe när man sedan ska skriva ner idén till en färdig text.

 

Har du några råd till den som vill bli författare? 

Att läsa mycket. Ett bra tips för själva skrivandet är att anteckna alla konstiga idéer man får i huvudet. När man sedan ska bygga upp en berättelse tar man två eller flera av idéerna – gärna så vitt skilda från varandra som möjligt – och låter historien handla om hur de hänger ihop.

 

Vad gillar du att läsa? 

Jag försöker läsa en deckare, en roman och en faktabok, sedan börjar jag om. Men det känns som om det blir fler och fler faktaböcker, om precis vad som helst. 

 

Vilken bok har du läst flest gånger?

"Möss och människor" av John Steinbeck.

Christina Herrström

Christina Herrström, foto: Piratförlaget

Varför blev du författare?
Det vet jag inte. Jag tror att det var för att jag var bra på att skriva. Det roade mig. Men jag hade inte tänkt bli författare. Det bara blev så. Det var absolut inget aktivt val och ingenting jag drömde om. Jo, jag drömde nog om friheten kring det och lugnet som jag trodde att det innebar.

Du skriver mycket om starka tjejer – varför?
För att det är roligare än att skriva om svaga tjejer. Men i själva verket är de inte så starka. De är bara levnadsglada och sunda, som vem som helst född till jorden borde vara. En del av det som ser ut som styrka är att de inte bryr sig så mycket om hur man ”ska” vara och vad andra tänker om dem. De hejdar sig inför flockbeteendet och inser att de har rätt att gå sin egen väg och väljer det trots att det innebär att det kan kosta lite. De är inga fegisar som går med strömmen. Precis som små barn. Små barn är inte heller några fegisar som tänker på vad andra kanske kan tycka om dem. De är här för att erövra världen och livet och vet att de inte behöver ursäkta sig för att de finns. Men den ursprungssunda styrkan som vi föds med fostras bort, ibland direkt. De vuxna kvinnorna i mina böcker återupptäcker ofta sin styrka och måste kämpa sig tillbaka till den.

Hur kommer du på vad du ska skriva om?
Genom att titta på vad som pågår i världen. Drivkraften i min inspiration är i grunden människokärlek, livskärlek och önskan om förändring. Det är djupt plågsamt att se den grymma obalansen mellan människor, som människor gärna bidrar till själva och jag kan egentligen bara röra mig på ytan av all den vrede och sorg jag kan känna. Oftast är det frågor kring könsroller och andra föregivna roller och prefabricerade idéer om vem man ska vara här i livet som triggar igång mig. Men jag skriver ganska ”ytligt”, tycker det är smärtsamt nog att veta allt man vet om världen och vill förmedla vrede, hopp, kärlek och förändring. I detta är humorn och ömheten viktig.

Vad gör du om du kör fast i skrivandet?
Sätter på hög musik, dansar, går och tränar, biter i golvet. Men det händer ytterst sällan. Om jag kör fast brukar felet ligga i något av det jag skrivit tidigare. Jag har gått in på en väg som är dödfödd. Det kan handla om små saker, som att ändra stämning, rikting, dialog och så flödar det på igen. Det är inget problem. Däremot har jag stora problem med att bestämma mig för vilken av mina idéer jag ska arbeta med. Det tar ungefär längst tid av allt, att bestämma mig.

Vad är det roligaste med att skriva böcker? Och det svåraste?
Det roligaste med att skriva böcker är att man är så fri. Man kan skriva vad folk tänker och vad de känner. Det kan man inte när man skriver dramatik. Man kan låta dem associera till sådant som hänt tidigare i deras liv och man kan låta dem ha hemliga drömmar. När man skriver prosa kan man använda många fler ord, eftersom en roman inte bara är dialog. Det svåraste med att skriva prosa är att begränsa sig.

Har du några råd till den som vill bli författare?
Mina råd är att skriva mycket. Skriva brev, skriva dagbok, skriva iakttagelser. Jag kommer ofta på saker när jag skriver brev och vänner som känt mig i hela mitt liv påstår att jag alltid satt och skrev medan jag växte upp. Jag visste inte att jag gjorde det mer än andra, men förmodligen, och säkert har det gett mig ett visst skrivflöde. Att läsa är viktigt för att aktivera ord inom en som man inte använder själv. När man skrivit en del kan man också iaktta hur andra har gjort, men det är inget jag rekommenderar att man gör från början. Teorier finns det hur  fina som helst, men det som gäller är praktik. Det är arbete, disciplin och uthållighet mer än inspiration.

Måns Gahrton

Måns Gahrton, foto: Bonnier Carlsen

Varför blev du författare?
För att jag aldrig har kunnat låta bli att berätta historier. Det har jag gjort sedan jag var väldigt liten. Jag älskar berättelser!

Du skriver mycket om hur det är att vara ung i dag – varför?
De flesta av mina böcker utspelar sig nog under mellanstadietiden, och det beror på att när Johan och jag började jobba ihop kom vi båda ihåg den tiden otroligt väl. Vi kunde verkligen minnas hur det var att växa upp, och det var lätt att plocka fram minnen. Både saker som hade hänt, men också hur det kändes. Det kändes som en självklar tid att skriva om.

Hur kommer du på vad du ska skriva om?
Det kan vara allt möjligt. Jag har alltid med mig ett anteckningsblock när jag är ute, man kan höra något på tunnelbanan eller var som helst som gör att en idé ploppar upp.

Vad gör du om du kör fast i skrivandet?
Då slutar jag – för den gången i alla fall. Ibland är det bra att låta det vila lite. En fördel jag har är att jag skriver ju mycket tillsammans med Johan, och om det står still någon av oss så står det förhoppningsvis inte lika still för den andra!

Vad är det roligaste med att skriva böcker? Och det svåraste?
Det roligaste är att själva uppfinnandet, att få hitta på, när man känner att en idé eller en mening är bra och får skriva ner den. Det är väldigt lustfyllt! Det svåraste är om man inte får några idéer, eller inte tycker att någon håller. Att hålla på och skriva om en text kan också vara lite småtrist, det känns som att man kan bli lite trött på sin egen text då.

Har du några råd till den som vill bli författare?
Ja, det är att inte vara för självkritisk och att skriva mycket! Skriv många typer av texter, och träna! Skrivning är ett hantverk, som man måste träna sig i. Även om det första försöket kanske inte blir jättebra, så blir nästa alldeles säkert bättre!

Vilken bok har du läst flest gånger?
Hm… räknar man bort högläsningsböcker som jag läst för mina barn kanske det kan vara "Trollkarlens hatt" av Tove Jansson.