Hans Botwid

Bokomslag till Hotet mot vår kärlek

Uppväxten

Hans Botwid föddes som Hans Andersson i Brännkyrka i Stockholm 1901. Han hade en ganska säregen uppväxt på en enslig gård bland skogar och berg. På gården bodde två familjer, den ena på grund av sin rikedom, den andra på grund av sin fattigdom. Hans Botwids familj var den senare. Ingen av familjerna tog emot gäster så pojken växte upp omgiven av växter och djur, vilka han inte fann intressanta. Men nyfikenheten väcktes vid de sällsynta tillfällen då det kom en främmande person till gården. Pojken sög in den främmande personens karaktär vilken han sedan i sin ensamhet härmade och rekonstruerade.

Flytten till storstaden

Efter den isolerade barndomen blev det en chock att hamna i storstaden Stockholm där han började arbeta som kontorist på ASEA. Om morgnarna innan kontorsjobbet satt han i språkcirklar och efter jobbet utbildade han sig på Handelsskola.

Plötsligt fann sig Hans Botwid omgiven av främmande människor. Lusten att härma dem var fortsatt stark. Men att likt barnet härma de andra människorna var naturligtvis pinsamt, även om det skedde i avskildhet – då fann han skrivandet. Steg för steg upptäckte han diktandets möjligheter. Så här säger han själv i boken "Avsikter: arton författare om sina verk" (1945): ”…då upptäckte du en efter en de möjligheter dikten erbjöd utan den att ge utlopp för något som var svårt att få plats med inombords.” En författare var på väg att födas.

Ångest och rädsla

1929 debuterade Hans Botwid med diktsamlingen ”Rädslans dikter”. När Sven Stolpe skriver om Hans Botwids tidiga författarskap i boken Kämpande dikt (1938) menar han att just rädsla är en tongivande känsla i Botwids dikt och prosa. En tydlig orsak till ångesten är Hans Botwids utanförskap. Han hyser en stark önskan efter gemenskap men känner oförståelse och förakt inför människor istället för samhörighet. Han föraktar framförallt karriäristerna, strebrarna och även sportsmännen som han tycker saknar själ, och han gläds åt att han inte är som dem. Samman med andra lider han av att inte kunna vara sig själv, avskildheten är bättre men den ökar hans ensamhetskänsla.

I Botwids tidiga författarskap ser Sven Stolpe ett återkommande tema: personlighetens väg till frihet. I ensamhet med bara sig själv att se till slipper man kompromisser, men friheten man uppnår kan kännas tom. Så här uttrycker Hans Botwid problemet med denna frihet:

”Men till frihet nyss vaknad
kände jag blott tomhet, saknad,
                 jag var fri
inga länkar höllo foten
men likt en ört som skilts från roten
kände jag mig hopplöst vissna,
kände hur det var att vissna,
att bli fri”

Problemet med moral

Moral och skuld är centrala problem i Botwids prosa och dikt. De sociala kraven och konventionerna påverkar den enskilde antingen till anpassning och foglighet eller till trotsighet. Friktionen däremellan kan leda till omoraliska handlingar och denna problematik gräver Botwid i.

En rationell mystiker

Hans Botwid kallade sig själv mystiker och rationalist. ”Att det rör sig om en kombination av förnuftstilltro och tro på nödvändigheten av bibehållen känning med ett utomvärldsligt något, torde de båda orden själva avslöja.” skriver Botwid om sin filosofi i "Avsikter". Dragningen till mystik blev tydligare i hans senare författarskap, framförallt i boken Kemisten som ville bli verklig (1953), där han ifrågasätter naturvetenskapens förmåga att förstå människan.

Hans Botwid dog 1989, tjugo år efter det att hans sista roman "Sätt livet på plats" kom ut.

Som kuriosa kan nämnas att Hans Botwid har arbetat på Stockholms stadsbibliotek. Han fick uppleva biblioteket när det var nybyggt i slutet av 1920-talet, och bibliotekarieyrket finns faktiskt gestaltat i hans roman "Nedtystat" (1933).

Artikelförfattare: Sarah Markensten 


Biblioteket tipsar

Till toppen av sidan