H. C. Andersen

Den här artikeln var en beställning från en dansk tidning. August Strindberg skrev den för att fira hundraårsminnet av H.C. Andersens födelse.

H. C. AndersenH. C. Andersen, 1860. Foto: Franz Seraph Hanfstaengl/Wikimedia commons.

I Sverige säger vi icke H.C utan vi säger Andersen rätt och slätt, ty vi känner bara en Andersen, och det är Andersen. Det är våran och våra föräldrars, vår barndoms och vår mannaålders, och vår ålderdoms.
När jag som barn fick fatt i en julkalender, så hoppade jag alltid över versstyckena, ty de föreföllo mig så förkonstlade och prosaiska. När så Andersens sagor föllo i min hand, så frågade jag en äldre sakkunnig om detta icke var poesi.
– Nej, det är prosa! svarade den vise mannen.
– Är detta prosa? ...
 

Så minnes jag det lilla kvartformatet med frakturtyper, jag minnes träsnitten, pileträdet som hörde till Elddonet, leksakerna, tennsoldaten, John Blund (Ole Lukkøie), Snödron-ningen, och alla de andra. Och när jag läste, och hade läst, så blev mig livet surt. Detta rysliga vardagsliv med dess gnat och orättvisor, detta torra ödsliga liv i en barnkammare där plantorna stodo för tätt och trängdes, kivades om maten och gunsten, det blev mig outhärdligt, ty jag hade i Andersens sagovärld fått visshet om tillvaron av en annan värld, en gyllene ålderns, där rättvisa och barmhärtighet existerade; där föräldrarne verkligen smekte sina barn och inte bara luggade dem, där något för mig absolut okänt kastade ett rosenskimmer till och med över fattigdomen och förödmjukelsen, det kallades med ett numera obrukligt ord: kärleken.
 

Orfeus påminde han också om, denne skald som sjöng på »prosa» så att icke allenast djuren, växterna och stenarne lyssnade och rördes, utan leksakerna fingo liv, tomtar och troll gjorde sig sannolika; skolböckerna dessa fasor blevo poetiska,  ja han gav hela Danmarks geografi på fyra sidor! Det var en trollkarl!
Så skildes vi! Men vid tjugofem års ålder måste jag en dag åt en förläggare översätta »Andersens sista sagor». Jag märkte nog att tiden gått fram över både honom och mig; utilismen  och nationalekonomien hade då sin tid, och det var inte ont i det, men Pegasus drog plogen. Dessa sagor voro något prosaiska, men en av dem var morsom; den hette Stora Sjöormen, och handlade om telegrafkabeln i Atlanten och fiskarnes funderingar om denna nya fisk »som inte hade något slut». Den var väl studerad och den minns jag än.
 

När jag blev trettio år skulle min vän Carl Larsson illustrera Andersen, och då förnyade jag bekantskapen, men då hade jag nöjet att sätta boken i hand på mina barn. Som de voro  barn av sin tid, så frågade de mig »om det var sant, allt det  där». Jag minns inte vad jag svarte! Det var nämligen omkring  1880, då alla gamla sanningar stodo under diskussion.
Jag blev fyrtio år, och upptäckte Andersens romaner, på tyska. Förvånades över den orättvisa varmed man behandlat Andersens romaner. Kun en Spillemand är ju en stor saga och en av de bästa, och att en roman är poetisk kan numera icke räknas som fel!
Jag blev femtio år och kom till danska kusten – Cavling* minns det! – Jag bodde i ett murgrönshus med vinrankor på väggen; jag gick i bokskog och simmade i Öresund, och så lånte jag på lånbiblioteket: Andersens Sagor.
– Nu ska vi se, om de hållit sig!
De höllo! – Elddonet gav ännu gnistor, piletrædet grönskade, tennsoldaten skyldrade gevär, fastän han tangerat rännstenen, och detta år 1900 sedan utilismen och nationalekonomien rullat fram med sina ångvältar! Det var en baddare!
 

Om lördag fyller min yngsta dotter fyra år, och då skall hon få Andersens sagor på danska, åtminstone för att få se på gubbarna. Kanske hon kan läsa dem, fastän jag inte vet det; hon är ju ett underbarn, och hennes mormor var danska, från  Odense. Andersen håller sig, och Andersen följer mig!
Cavling frågar slutligen vad jag skyller Andersen! Jag svarar: Läs mina enkla Sagor av 1903, och se själv var jag gått i lära!
Många lärare har jag haft, Schiller och Goethe, Victor Hugo och Dickens, Zola och Péladan, men jag vill likafullt underteckna denna intervju med.
August Strindberg.
(Elev av H.C. Andersen.)

Politiken 2 april 1905

* Den Cavling Strindberg skriver om är Henrik Cavling, legedearisk dansk tidningsman. Han började som journalist, gjorde mängde av reportage och tros ha skarvat lite med sanningen om det behövdes – men läsarna föll som furor för hans makt över språket och de livliga skildringarna. När Strindbergs text om Andersen publicerades var Henrik Cavling chefredaktör för Politiken
 


Biblioteket tipsar

  1. Omslagsbild: H. C. Andersens bästa sagor av

    H. C. Andersens bästa sagor

    Denna bok innehåller flera av Andersens mest kända sagor: Prinsessan på ärten, Tummelisa, Den ståndaktige tennsoldaten, Den fula ankungen, Svinaherden, Flickan med svavelstickorna, Kejsarens nya kläder, Elddonet, Snögubben, Granen, Dummerjöns och De vilda svanarna.

  2. Omslagsbild: Vad far gör är alltid det rätta av

    Vad far gör är alltid det rätta

    Mor och Far är så fattiga att de måste sälja sin gamla häst. Far beger sig av mot staden och byter efterhand hästen mot en ko, kon mot ett får, fåret mot en gås, gåsen mot en höna, och hönan mot en säck ruttna äpplen. Några rika män tror att Mor ska bli arg på Far, men Far säger att Mor alltid tycker att vad Far gör, är det rätta. De slår vad, och Mor säger: Vad far gör är alltid det rätta! Så Far vinner vadet – vad han gjorde var tydligen det rätta i alla fall! Boken är illustrerad av Sven Nordqvist.

  3. Omslagsbild: Älvakullen av

    Älvakullen en saga

    Älvakungen har sju döttrar och nu tycker han att ett par av dem ska gifta sig. Han bjuder till fest i Älvakullen, och till festen bjuder han trollen.

  4. Omslagsbild: Den lilla sjöjungfrun och andra sagor av

    Den lilla sjöjungfrun och andra sagor

    Den lilla sjöjungfrun är en sorglig saga om en sjöjunfru som blir kär i en prins. Disney skrev om slutet så att det blev myckte lyckligare än i originalet. I den här volymen finns även några andra berättelser, till exempel "Den flygande kofferten", "Det gamla huset", "Snigeln och rosenbusken" och "Fästfolket".

Till toppen av sidan