Frances Hodgson Burnett – mamma till den lille lorden

Som liten flicka förlorade hon sin far och gick från att vara rik till att bli fattig. Skrivandet gjorde henne rik igen, och i sin engelska trädgård fick hon idén att skriva om en trädgård, gömd bakom stora stenmurar, som döljer en hemlighet.

Författare mot alla odds

Frances Hodgson Burnett tillhör en grupp kvinnliga 1800-talsförfattare som lyckades försörja sig på sina författarskap trots att de verkade under den viktorianska perioden då det allmänt ansågs förkastligt att anständiga kvinnor ur borgarklassen arbetade utanför hemmet. Hon producerade stora mängder böcker och berättelser för tidningar, och det hon skrev var historier för barn med ett tydligt moraliskt perspektiv, vilket krävdes av den tidens barnboksförfattare för att bli utgivna. Ett annat exempel är hennes samtida kollega, Louisa May Alcott som skrev boken ”Unga kvinnor” och som länge skrev under pseudonym för att inte riskera att bli bedömd och kritiserad främst i egenskap av att vara kvinna. Frances Hodgson Burnett använde däremot alltid sitt eget namn.

Ett övergivet barn skriver sin historia

Ett par av hennes böcker tillhör dem som alltid dyker upp när klassiska barnböcker listas eller ges ut på nytt. Särskilt gäller det böckerna ”Lille Lorden” som gavs ut för första gången redan 1886, ”En liten prinsessa” som kom 1905 och framför allt ”Den hemliga trädgården” som gavs ut 1909. Ett gemensamt tema för alla dessa tre böcker är att de handlar om barn som kommer från rika förhållanden men som tvingas anpassa sig efter ett nytt liv som innebär stora uppoffringar, ofta i samband med att de förlorar en eller båda sina föräldrar. Det var också det som drabbade den unga Frances själv. Hon föddes 1849 i en relativt förmögen familj i England, men hennes far dog när Frances bara var ett par år gammal. Som änka valde hennes mor att flytta till USA för att försöka bygga upp en ny tillvaro för sig och sina barn, och familjen fick länge leva under enkla omständigheter. Redan tidigt började Frances skriva berättelser och skicka in till tidningar, delvis av skrivarlust men också för att försöka bidra till familjens ekonomi. Hon blev efter en tid så etablerad att hon kunde leva på skrivandet och fortsatte även efter sitt eget giftermål. Antagligen bidrog hennes självständiga inkomster också till att hon så småningom kunde skilja sig från sin man, något som inte var vanligt bland kvinnor i slutet av 1800-talet.

Trädgården som tillflyktsort

Frances Hodgson Burnett hade inte heller som vuxen ett lätt liv. Hon var pressad av konflikten mellan kraven på henne som kvinna, hustru och mor å ena sidan och sin karriär å andra sidan. Hon led av olika sjukdomar som troligen bottnade i den här konflikten. En av hennes två söner dog ung, vilket ledde till att Frances blev deprimerad och sökte kontakt med flera av den tidens läror som spiritism, teosofi och olika kristna skolor vilket märks som sidospår i flera av hennes böcker. Efter skilsmässan flyttade Frances under en tid tillbaka till England där hon fick idén till ”Den hemliga trädgården” genom att tillbringa mycket tid i sin egen engelska trädgård.

Bortskämda barn – en framgångssaga

Boken handlar om den bortskämda Mary Lennox, som växer upp i kolonialtidens Indien, men som skickas till sin sjuklige kusin Colin när hennes föräldrar dör. Colins mor är död, hans far försummar honom och han betraktas som sjuklig och besvärlig fast han i själva verket bara är ensam. Mary och Colin börjar utforska den mystiska och till synes döda trädgården som gömmer sig bakom tjocka murar. De lär sig nya saker om sig själva och inte minst om de vuxna omkring dem. Trots att boken är ganska förutsägbar och även delvis påfrestande i sin övertydliga moral så har den förmågan att fånga även nutida läsare genom den magiska spänning som Frances Hodgson Burnett lyckas skapa kring barnen och trädgården. Och på samma sätt fascineras man än idag över historien om den fattiga barnhemsflickan vars enkla vindskupa på ett mystiskt sätt börjar fyllas av vackra mattor och presenter i ”Den lilla prinsessan”.

”Den lille lorden” har kanske inte överlevt sitt århundrade lika väl, men den var på sin tid något av motsvarigheten till ”Harry Potter” – en bok som fick ett enormt genomslag i pressen och bland läsare, och där många efterfrågade en fortsättning. Boken handlar mycket om Frances egen son, vars långa gyllene lockar hon brukade ägna många timmar åt att reda ut med kammen. Under en tid blev de små sammetskostymer som den lille lorden bär högsta barnmode.

Frances Hodgson Burnett fortsatte att ge ut böcker ända fram till något år före sin död vid 74 års ålder. Hon gifte om sig men skilde sig efter mindre än ett år. Hela tiden kunde hon leva väl på sina inkomster från böckerna och på rättigheter till teateruppsättningar. Hade hon kunnat se in i framtiden hade hon också fått se sina mest älskade böcker bli ljudböcker och TV-filmer.

Redaktionen Biblioteket.se