Flickböcker – en lika älskad som föraktad genre

Syfte: Uppfostran

Det var under mitten av 1800-talet som böcker började skrivas med flickor som en tydlig målgrupp. Från början skrevs böckerna oftast med ett uppenbart moraliskt och uppfostrande syfte. Flickor skulle lära sig att bli osjälviska och tjänande varelser genom att läsa om olika moraliska dilemman i böckerna. Det uppfostrande budskapet blir extra synligt om man jämför med de böcker som skrevs med pojkar i huvudrollerna under samma tid och som framför allt handlar om äventyr i främmande länder, om flygplan, strider och om funna skatter. Men kanske är det samtidigt tack vare de moraliska frågorna om rätt och fel och om konsten att växa upp som många av de äldre flickböckerna har överlevt bättre än pojkböckerna från samma tid. Jane Austens böcker, ”Unga kvinnor” av Louisa M Alcott och svenska Kulla-Gulla fångar även dagens läsare, medan böckerna om Bill eller Biggles har svårare att hitta en ny läsekrets.

Rebellerna dyker upp

Ganska snart började huvudpersonerna i flickböckerna ändå bli allt mer personliga, färgstarka och närmast rebelliska, antagligen för att det var roligare att både skriva och läsa om den typen av huvudpersoner och för att tidens ideal ändrades. Här finns exempel som Anne på Grönkulla och Emily i böcker av L M Montgomery, George i Fem-böckerna och i Sverige serien om Pella och senare serien om Lotta. I en doktorsavhandling med titeln ”Älskad och förnekad. Flickboken i Sverige 1945-65” har Birgitta Theander försökt beskriva hur flickböckerna gav sina läsare självförtroende, genom att låta världen beskrivas genom en självständig flickas blick som om detta vore en helt naturlig världsordning. Det är inte svårt att ana osynliga trådar från dessa flickböcker till exempelvis flera av Astrid Lindgrens flickor, både i ungdomsböcker som ”Kerstin och jag” eller ”Kati i Paris” men också i mer renodlade barnböcker som ”Lotta på Bråkmakargatan” eller ”Ronja Rövardotter”. Och så Pippi förstås.

Död åt flickboken!

På 1970-talet var det inte längre politiskt korrekt att dela upp böcker efter kön, även om bokförlaget B Wahlströms serier var väldigt populära och gavs ut uppdelade på sina gröna och röda bokryggar under lång tid. Men det nya, mer korrekta begreppet för recensenter och forskare blev ungdomsböcker. Flera artiklar handlade om hur just flickboken var förlegad och förljugen. I antologin ”Läsning för barn” från 1971 finns till exempel rubriken ”Flickböcker borde inte finnas”.

I sin doktorsavhandling försöker Birgitta Theander ta död på flera av de myter som skapades kring flickboken när den var som mest impopulär, till exempel att de alltid skildrar en idyllisk värld där hjältinnan har ytterst få bekymmer. Birgitta Theander visar att ungefär hälften av böckerna tar upp allvarliga problem som flyktingar, rasism, klassmotsättningar, arbetslöshet, barnarbete, alkoholism och självmord, och då är den här uppräkningen bara en mindre del av listan över tyngre ämnen som böckerna berör. En annan vanlig missuppfattning är att alla flickböcker handlar om kärlek och om att träffa den rätte. Av de titlar som tas upp i avhandlingen finns en kärlekshistoria visserligen med i 60 procent av böckerna, men det är bara i en av tio böcker som kärlekshistorian är själva huvudmotivet.

Och slutligen; myten om att alla flickbokshjältinnor är rödhåriga besvaras i avhandlingen med att de rödhåriga utgör sju procent av huvudpersonerna.

Från yrhättor till vampyrer

Om begreppet flickbok alltså utrotades på 70-talet så är det förstås inte samma sak som att böcker som skrivs för och om flickor inte längre finns. Under första halvan av 1900-talet kändes det angeläget att skriva böcker där flickor fick ta plats och bryta mot förväntade könsroller. Men vad handlar flickböcker om idag? Ja, en del handlar om vardagsliv och relationer, ofta med beskrivningar av problem, som mobbning, frånvarande föräldrar eller ätstörningar. Men en annan del fungerar mer som verklighetsflykt och bekräftar kanske att flickor har samma rätt som pojkar att fly in i mysterier och äventyr. Så kan man till exempel se den så kallade Twilightserien om vampyrer eller alla fantasyberättelser med kvinnliga huvudpersoner.
Flickböckerna har alltså överlevt snart två sekel fast i skiftande skepnader. De som omnämns i den här artikeln och flera andra lästips finns i listorna bredvid denna artikel, och böckerna finns givetvis på biblioteket.

Artikelförfattare Maria Ekendahl

Till toppen av sidan