Pjäser
"Skådespelarkonsten är den svåraste, och den lättaste av alla konster. Men den är, som det Sköna, nästan omöjlig att definiera. Det är icke föreställningskonst, ty den store artisten föreställer sig icke, utan är uppriktig, sann, osminkad, men den låge komikern han gör allt för att föreställa sig genom mask och kostym. Det är icke imitation, ty dåliga skådespelare äga ofta en demonisk förmåga att imitera kända personer, under det den verklige artisten saknar den gåvan."
Strindberg i ”Memorandum till medlemmarne av intima teatern”.
Dramat var August Strindbergs första och käraste uttrycksform. Att tänka ut intriger och scener som människor av kött och blod sedan gestaltade låg helt klart för honom. Det var också dramer han började skriva, även om genombrottet sedan råkade bli romanen ”Röda rummet”.
Skådespel och skådespelerskor
Det var också främst som dramatiker han vann världsrykte under sin livstid. Detta var han själv väldigt nöjd med. Att hans pjäser spelades på kontinenten var en stor framgång. 1907 grundade Strindberg tillsammans med skådespelaren August Falck Intima teatern vid Norra Bantorget. Här skulle stämningen vara just intim, och det var Strindbergs egna pjäser som fanns på repertoaren. Strindbergs kammarspel, bland dem ”Spöksonaten”, är skrivna direkt med tanke på en liten scen. Bland dussinet unga skådespelare fanns Fanny Falkner, Strindbergs sista kärlek. Även två av hans tre hustrur, Siri von Essen och Harriet Bosse, var skådespelare.
”Mäster Olof” var den pjäs som först sattes upp, efter ett antal omskrivningar. Strindbergs historiska pjäser handlar om forna tiders makthavare, inspirerade av Shakespeares kungadramer.
Upp till kamp
Många pjäser handlar om kampen mellan könen, och hur den till slut leder till undergång. Än idag spelas ”Fadren” från 1887 och ”Fröken Julie” från 1888.
August Strindbergs verkliga pärla bland pjäser är ”Ett drömspel” från 1901. Här utvecklar Strindberg drömspelstekniken som han uppfunnit där de mest otroliga och osammanhängande saker blir helt logiska, som när man drömmer.
Men varför läsa en pjäs? Ska man inte se den på teatern? Jo, visst är det trevligt – men alla pjäser går inte överallt hela tiden. Den som läser en pjäs får dessutom vara sin egen regissör och besätta alla roller. Sist, men inte minst, är det mycket roligare att se en pjäs om man har läst den.
Läs hela ”Memorandum till medlemmarne av intima teatern” på Litteraturbankens webbplats.