Strindbergs kollegor och själsfränder

August Strindberg 1891, med samtida själsfränder? Foto: Johan Lundgren/Kungliga biblioteket

Strindberg engagerar än idag. Hans böcker blir lästa, pjäserna sätts upp och drar fullt med publik, och många kan nog diskutera hans kvinnosyn eller allmänna fallenhet för skandaler på en middag eller fikarasten.
Men en del gör mer än att läsa, titta och skvallra. Några arbetar med honom på ett eller annat sätt – som skådespelare eller regissör, som forskare eller författare.

Hur är det att umgås med Strindberg dagarna i ända? Att försöka förstå hans texter och hans liv? Vad menade han med det där? Hur gestaltar man det idag? Kort sagt: hur är det att ha Strindberg som kollega?
Biblioteket.se frågade en handfull människor som på olika sätt har mycket med Strindberg att göra. Och även om August kanske inte alltid är den enklaste att arbeta med, var det ingen som ville byta jobb.
Forskaren Karin Aspenberg har försökt hitta författaren i verket. Författaren och översättaren har skrivit om Strindbergs kvinnor, och Johan Rabaeus berättar om sitt första möte med Strindbergs dramatik – som Laura i pjäsen ”Fadren”.

Från Manhattan till Rånö

Några som inte bara har Strindberg, utan alla de klassiska författarna till kollegor är de som arbetar på vara bibliotek. Jan-Olov Nordh har arbetat på Stockholms stadsbibliotek i drygt 20 år som bibliotekarie. Han läste Strindberg för första gången hemma hos farmor i Gysinge.
– Farmor hade en liten svart bokhylla med Manhattan-deckare – jag minns de underbara omslagen – och några tilltufsade 25-öresromaner, däribland Strindberg. Jag läste ”Den romantiska klockaren på Rånö”, men minns mest att jag tänkte att jag borde ha läst en annan bok.
Med tiden kom dock Jan-Olov att uppskatta Strindberg som författare.
– Jag tycker väldigt mycket om hans dramatik, och romanen ”I havsbandet”.

Manliga hysterikor

Många tycker att klassiska författare står i vägen för det nya, men Jan-Olov håller inte med.
– Klassikerna är ju också skrivna i ett nu. Eftersom man läser böckerna nu blir de nutida. När man läser dem är det ju faktiskt nu!
   Jag tror vi kan vara alltför rädda för texter som är skriva för länge sen. Det som är spännande med äldre litteratur är att den fortfarande kan ge impulser. Till exempel 1800-tals författarna finns på sätt och vis fortfarande genom sina  verk. Strindberg vill något fortfarande!Och nutida böcker kan ibland ge en sorts då-känsla. En ny text kan åldras väldigt fort.
– Genom att läsa ser man vem man är – och inte. Du ser din egen kontur. Du får ett språk där du kan säga vad du tycker och menar.
Idag är Jan-Olov mer intresserad av Strindberg som person än som författare.
– Manliga hysterikor är inte helt lätta att hitta. Vi har en nutida sådan vars namn jag inte nämner, annars är det tunnsått. Och helt nyligen har närmat mig honom på ett sätt som jag inte hade kunnat drömma om, genom att faktiskt besöka honom!

(Mer om detta närmande kan du läsa här nedan i ”miniföljetongen” Strindberg Mon Amour.)

Mon Amour Del 1

Mon Amour Del 2

Till toppen av sidan