Strindbergs favoritförfattare

August Strindberg 1911
August Strindberg 1911 i Stockholm. Foto: Sandels Jr/Kungliga biblioteket

"Vad jag läser? Jag har nyss läst om Walter Scott med stort nöje. Victor Hugo med ännu större, och Dickens med icke mindre. Balzac kan jag läsa när som helst."

August Strindberg om sig själv från 1909.

August Strindberg levde inte bara med sina egna romaner, pjäser och texter – han levde också med sina favoritböcker, älsklingspjäser och idoler, det vill säga andra (stora) författare. Strindberg refererar flitigt till andra verk och karaktärer i sina böcker. Han jämför sina hjältars triumfer och nederlag med Odysses eller Don Quixote. Världslitteraturen är en levande kraft, en källa, som Strindberg hela tiden öser ur. Böckerna är en del av hans värld.

Hamlet + Johan = Sant

I Tjänstekvinnans son gör Johan, Augusts alter ego, Hamlet till sin förbundne: ”Djupare tog däremot den tungsinte Hamlet. Vem är denne Hamlet som lever än efter att ha sett rampljuset under Johan den tredjes tidevarv och alltid blivit lika ung. Man har gjort honom till så mycket och begagnat honom till alla möjliga ändamål. Johan tillägnade sig honom genast för sina.”

Strindberg hade en byst av den store skalden i sitt arbetsrum, och han läste verken noga. Bäst var att läsa själva texterna: "Nu nalkas jag Hamlet! Jag har läst väl tjugo kommentatorer, men har slutligen funnit att en omsorgsfull granskning av texten är enda vägen att bilda sig ett omdöme om detta Shakespeares intressantaste och största verk.” Ur: “Teatern och Intima teatern”

Honoré + August = sant

Även Balzac eller hans romanfigurer dyker ofta upp i Strindbergs texter. I berättelsen "Ensam" beskriver August Strindberg hur han använder ensamheten för en uppgörelse med sig själv, en uppgörelse som inleds med att han läser igenom femtio volymer Balzac och nästan blir religiös på kuppen. Han beskriver Balzac som en personlig vän som han aldrig tröttnar på, på grund av den franske författarens konstlöshet, något som ibland beskrivs som en brist på stil hos Balzac. Men Strindberg återvände ständigt till ”Den mänskliga komedin”, som var samlingstiteln på Balzacs samlade verk: ”Under vandringen vid Balzacs ledande hand, genom hans mänskliga komedi, där jag gjorde bekantskap med fyra tusen människor (en tysk har räknat ihop dem!) tyckte jag mig leva ett annat liv, större och rikare än mitt eget, så att jag vid slutet föreföll mig ha levat två människoliv.”

 

Charles Dickens

Charles Dickens Charles Dickens (1812-1870), brittisk författare, känd för sina humoristiska skildringar och sitt sociala patos. Dickens blev otroligt populär och respekterad redan under sin livstid, och överskuggas endast av Shakespeare när brittiska akademiker får göra upp om vilka författargenier som betytt mest för öriket.
Charles Dickens

Honoré de Balzac

Honoré de Balzac Honoré de Balzac (1799-1850), fransk författare som var en av de första att skriva realistiska romaner med detaljerade miljöbeskrivningar av exempelvis pengahandel och det parisiska storstadslivet. Den realistiska och samhällsanalytiska stilen med noggrant beskrivna detaljer var före sin tid och inspirerade många efterföljare.
Honoré de Balzac

H.C. Andersen

H.C. Andersen ”I Sverige säger vi icke H.C utan vi säger Andersen rätt och slätt, ty vi känner bara en Andersen, och det är Andersen. Det är våran och våra föräldrars, vår barndoms och vår mannaålders, och vår ålderdoms. När jag som barn fick fatt i en julkalender, så hoppade jag alltid över versstyckena, ty de föreföllo mig så förkonstlade och prosaiska.”
H.C. Andersen

Till toppen av sidan