Strindbergs gamla Stockholm

Stenreliefen "Herr Måns"Stenreliefen "Herr Måns". Foto: Wikipedia Commons.

Ett svenskt skepp kom för många år sedan seglande ifrån avlägsna kuster på väg hem. Då uppstod på en gång en vindstilla som varade i tre dagar. Det var förfärligt hett. Seglen hängde slappa och vindlösa på sina rår; tjäran började upplösas och rinna ur nåtarne, så att havet omkring glänste som en regnbåge.
Besättningen dignade av maktlöshet. Den hade många gånger offrat åt Kajsa, men som ingen förmått kasta slanten över storsegelskant, så hjälpte det icke. Då kom styrman, som var söndagsbarn, upp ur kajutan och när han såg matrosernas fåfänga bemödanden, tog han upp en slant och kastade samt nådde över.
Slanten hade icke väl tagit i vattnet på läsidan, förr än havet öppnade sig – en trappa blev synlig och på den uppsteg en skön dam, som frågade efter befälet. Styrmannen steg fram och hälsade, varvid hon bad honom följa sig. Han gick då efter henne ned för trappan och kom in uti ett palats.
– Se här, sade hon, tag detta brev och gå upp i huset n:o... vid Västerlånggatan, fråga där efter herr Måns och lämna honom det. Men du får inte göra något annat förut, utan detta skall vara det första du uträttar, sedan landgången är utlagd.

Styrmannen lovade, och återvände om bord; havet slöt sig, vinden friskade i och fem dagar därefter voro de i Stockholm. Otåligt väntande, måste de genast begynna lossa, och styrmannen kunde icke komma ifrån för att gå upp med brevet, vilket han icke heller  ansåg så viktigt, att han icke kunde dröja ett par dagar.
Det hände en dag, att tjänstflickorna sutto i köket och drucko kaffe. Båda blevo mycket förskräckta därför att det krafsade så underligt på dörren. När den ena flickan tog mod till sig att öppna, så var det bara en katt som smög in. Han fick stanna kvar, blev kallad Måns, åt just icke mycket, men växte till en ovanlig storlek och var förövrigt mycket trogen och tillgiven under årens lopp.
Nu inträdde en dag en styrman i köket och frågade efter herr Måns. Flickorna skrattade och sade, att de kände ingen annan Måns än katten.
– Men jag har brev till herr Måns, och det kan nog hända, att det är katten, för så och så har det hänt, och så talade han om allt sammans.
Katten kom nu fram och sade med röst alldeles som en människa:
– Tag hit brevet! Sedan läste han det: stora tårar flöto ur hans ögon; slutligen sade han:
– Bättre hade varit för dig och mig, om du hållit ditt löfte och kommit genast, rusade därpå upp på styrmannen och klöste ihjäl honom, varefter han for ut genom fönstret, men stannade på blecket ovanför porten och vart förvandlad i sten.

Senast uppdaterad
2016-01-07

Skriv ut

Till toppen av sidan