Sonja Åkesson - liv och litteratur

Sonja Åkesson föddes 19 april 1926 i Buttle på Gotland, där hennes far var stins. Hon gick i sjuårig folkskola och jobbade inom olika yrken innan hon gifte sig. Efter ett kort äktenskap flyttade hon till Stockholm 1951. Hennes föräldrar fanns då redan där, och hon kunde därför bo hos dem med sina barn.

År 1954 gick hon en kurs i modern lyrik och fortsatte året efter med en kurs som hette ”Skriv vad du vill”. Efter den kom skrivandet igång på allvar: hon debuterade med diktsamlingen "Situationer" 1957, sedan kom "Glasveranda" 1959 och "Leva livet" 1961. 

Det stora genombrottet kom med diktsamlingen "Husfrid" 1963. Där finns flera av hennes mest älskade dikter. 1960 flyttade hon med sin dåvarande man Bo Holmberg till en lägenhet på Drottninggatan 83A, en adress som kom att bli känd genom dikten ”Självbiografi” som börjar med raderna ”Jag lever ett lugnt liv/ På Drottninggatan 83a på dagarna.” Hon bodde kvar där efter att hon träffat Jarl Hammarberg-Åkesson, som hon skrev flera böcker tillsammans med. Utöver många diktsamlingar skrev hon även noveller, en barnbok och en hel del dramatik som bland annat uppfördes på Fickteatern. Sonja Åkessons sista bok blev diktsamlingen "Hästens öga" som utkom 1977, samma år som hon dog, 51 år gammal.

År 1960 var Sonja Åkesson med om att skriva manifestet ”Front mot formens tyranni”. Hon och flera andra protesterade mot att modernismen alltmer kommit att handla om form i stället för innehåll och engagemang. Alternativet blev ”nyenkelheten” där målet var att skriva om vardagen på ett enkelt sätt. Den formen passade Sonja Åkesson perfekt, hon skrev om kvinnors vardagsliv, hon gjorde talspråket till poesispråk och skrev om de utsatta i samhället med värme och förståelse. Hennes dikter är också väldigt kroppsliga: våld, sjukdom, död och osnutna ungar finns med i den verklighet hon beskriver. Ingen konstgjord idyll här inte – men mitt i förtryckets elände är hon samtidigt rolig, ironisk och humoristisk.

Sonja Åkesson kom att bli en förebild för många unga, kvinnliga författare och fick från första början bra recensioner, och hon blev också väldigt omtyckt och lästes flitigt. Hon åkte runt i hela Sverige på flera uppläsningsturnéer under 1960-talet och början av 1970-talet, och flera av hennes dikter har tonsatts.