Funkis i fokus på bibblan
Christina Johnson sitter i sagorummet på Stadsbiblioteket och packar upp innehållet i en svart nylonbag. Detta är en av fyrtio likadana väskor som snart ska skickas ut till alla bibliotek i Stockholm. Hon plockar ut färgglada gummisnoddar, tangles, sittdynor och stressbollar. De läckra färgerna och lekfulla formerna för tankarna till lösgodis.
Ett litet barn som precis har lärt sig gå vinglar runt i rummet och hennes pappa hovrar i bakgrunden. När den lilla flickan får syn på en grön boll som Christina håller i stannar hon tvärt och ger hon ifrån sig höga tjut av förtjusning. En annan flicka i nioårsåldern som har suttit försjunken i en bok spritter till, och även hon slänger förströdda blickar på de färgglada föremålen.
– Det är nog dags att gå hem nu, säger pappan och håvar upp barnet som fortfarande skriker högt och glatt med ögonen fästa på bollen.
Väskan och dess innehåll är en del i projektet "Bibblan funkar" som handlar om att göra biblioteket tillgängligt för barn och unga med funktionsvariationer. Projektet har fokuserat på barn med neuropsykiatriska funktionsvariationer (NPF), vilket inkluderar autism, Asperger, ADHD, ADD och Tourettes. Det är dock tydligt att föremålen som är tänkta att hjälpa autistiska barn att finna lugn och koncentration även är intressanta för andra. Detta är också en av anledningarna till att projektet har haft barn med NPF-diagnoser som utgångspunkt: om man jobbar med tillgänglighet utifrån deras perspektiv så kommer det många andra biblioteksanvändare till dels.
Något att fästa blicken på eller hålla i handen kan göra det lättare att hitta lugn och koncentration. Koncentrationsstöden är utvalda tillsammans med elever på Marcusskolan i Spånga. Foto: Stockholms stadsbibliotek.
Christina Johnson arbetar på Stadsbiblioteket vid Odenplan och på Barnens bokbuss. Hennes roll i "Bibblan funkar" är bland annat att ansvara för inköp av koncentrations-stödmaterialet.
– Men jag har fått hjälp av fokusgruppen på Marcusskolan att välja ut allt det här, säger Christina.
Christina Johnson tycker att teori och praktik har gift sig på ett bra sätt i projektet "Bibblan funkar". – Vi har fått små men användbara tips och en tilltro till att man grejar det här. Man kommer även märka att det här arbetssättet funkar för många barn, inte bara för funkisbarn. Foto: Stockholms stadsbibliotek.
Genom arbetet med Barnens bokbuss brukar Christina besöka skolor för barn med funktionsvariationer. En av dem är Marcusskolan i Spånga. Här går elever med autism eller autismliknande tillstånd. Åsa Litz är lärare på Marcusskolan för en grupp sex- till nioåringar. Under våren 2020 frågar Christina om Åsas klass vill delta i projektet genom att agera testpiloter för olika verktygen. Åsa tackar ja och Christina lämnar en låda till klassen och de får testa och utvärdera innehållet under några veckor. Åsa berättar att eleverna inte alltid använder koncentrationsstöden som det är tänkt, men alla hittar något de gillar.
– En stor favorit bland alla elever är den blåa sittdynan. Vissa sitter på den, vissa håller den i knäet och klämmer på den, någon lägger dynan på ett bord och vilar magen mot den, säger Åsa.
De åtta eleverna i Åsas klass befinner sig någonstans på autismspektrumet. En del har svårt att sitta still överhuvudtaget, men med något att klämma eller fästa blicken på kan det gå att sitta och lyssna en liten stund i alla fall. Förhoppningen är att fler barn med NPF-diagnoser ska känna sig trygga att besöka bibliotekens program om det finns verktyg på plats som hjälper dem.
Ett dubbelt utanförskap
Lynn Alpberg stänger dörren till i mötesrummet på Tranströmerbiblioteket och slår sig ner vid det runda bordet. Lynn är bibliotekarie på Hornstulls bibliotek och projektledare för "Bibblan funkar". Hon har tidigare lett ett projekt för Regionbiblioteket där hon kartlade funkisverksamhet på alla folkbibliotek i länet. Resultatet i slutrapporten visade att endast 40 procent av biblioteken arrangerar verksamhet mot barn med funktionsvariationer oftare än en gång per termin.
– Om vi utgår från bibliotekslagen borde barn med funktionsvariationer vara det första vi tänker på när vi utformar vår verksamhet. De ska vara dubbelt prioriterade men undersökningar visar att många snarare känner sig dubbelt osynliggjorda, säger Lynn.
På Äppelhyllan finns medier för olika sätt att läsa. Lynn Alpbergs ambition är att detta ska vara den läckraste hyllan på hela biblioteket. Foto: Stockholms stadsbibliotek.
I rapporten för Regionbiblioteket lyfter Lynn särskilt fram barn med neuropsykiatriska funktionsvariationer. Barn med exempelvis autism eller Asperger löper stor risk att hamna i ett dubbelt utanförskap. Undersökningar visar att barn med NPF-diagnoser har en mer passiv fritid än barn med andra funktionsvariationer. Bland barn med NPF-diagnoser träffar 17 procent aldrig kompisar, vilket kan jämföras med två procent för barn utan diagnos. De utsätts även för mobbing, hot och hat på nätet dubbelt så ofta som genomsnittet.
– Föräldrar och anhöriga till barn med funktionsnedsättningar har så fullt upp med att bara försöka klara av sin vardag. De orkar inte slåss på alla kanter, då måste vi som orkar göra det åt dem, säger Lynn.
Möbler och inredning på bibliotek är sällan anpassade för barn med funktionsvariationer, särskilt inte för de som är lite äldre. Foto: Stockholms stadsbibliotek.
Eleverna på Marcusskolan brukar inte besöka biblioteket. Istället kommer Barnens bokbuss till dem tre gånger per termin. Åsa Litz tror inte heller att hennes elever brukar gå till biblioteket på fritiden med sina föräldrar eftersom biblioteksmiljön upplevs som stressande.
– På ett bibliotek är det otroligt mycket intryck. Det är många gångar och en massa bokryggar, vilket kan kännas väldigt rörigt. De flesta bibliotek har heller inte anpassade sittplatser för lite äldre barn med funktionsvariationer, utan sittpuffar eller pölar är oftast bara avsedda för små barn, säger Åsa.
Resultatet blir att många barn med NPF-diagnoser aldrig besöker bibliotek, trots att de tillhör dem som borde känna sig mest välkomna.
Kurser i stödtecken för personalen
Utöver att ta fram väskorna med koncentrationsstöd och tillhörande manualer innehåller "Bibblan funkar" även kompetensutbildning för personalen om bemötande av besökare med neuropsykiatriska funktionsvariationer. Det kommer även att genomföras tillgänglighetsinventeringar av fem utvalda bibliotek utifrån ett NPF-perspektiv. Ett annat spår är utbildningar i TAKK, tecken som alternativ och kompletterande kommunikation.
– TAKK är användbart för många, till exempel om man har en intellektuell funktionsnedsättning, afasi eller Downs syndrom. Egentligen för alla som har någon typ av språksvårighet, berättar projektledaren Lynn Alpberg.
Lynn Alpberg håller en kortkurs i TAKK för alla bibliotekschefer i Stockholm. TAKK är inte bara ett bra verktyg i kommunikation med personer med funktionsvariationer, utan är även användbart med små barn och flerspråkiga barn. Foto: Stockholms stadsbibliotek.
Kurserna i TAKK har varit uppskattade bland bibliotekspersonalen. En av de som har gått både grundkursen och uppföljningskursen är Leyla Karimi Alaghehband som är bibliotekarie på Björkhagens bibliotek.
– När jag jobbade i Skarpnäck hade vi stammisar som inte hade något tal eller grav hörselnedsättning. Varje gång de kom in på biblioteket kände jag att jag brast väldigt mycket i kommunikationen med dem. Eftersom jag inte kunde använda tecken var de tvungna att skriva vad de ville ha hjälp med, och jag såg i deras ansikten att det inte kändes roligt, berättar Leyla. Nu hoppas hon få möjlighet att fortsätta till nästa steg i TAKK-utbildningen.
– TAKK underlättar kommunikationen med många besökare. Vi möter många som av olika anledningar har svårt att använda det talade språket, säger Leyla.
Långsiktiga och hållbara resultat
Den ursprungliga tanken var att "Bibblan funkar" skulle vara ett ettårigt projekt, men på grund av omorganisationer på Stockholms stadsbibliotek och coronapandemin förlängs det. Många inblandade berättar hur värdefullt det har varit att inte behöva stressa fram snabba resultat som sedan riskerar att lika snabbt glömmas bort.
– Det här är långt ifrån det första funkisprojektet på biblioteket, det har funnits superbra projekt tidigare. Men trots det har jag inte märkt några långsiktiga resultat, säger projektledaren Lynn Alpberg.
Uppfattningen att funkisverksamhet lätt hamnar mellan stolarna delar även Christina Johnson på Barnens bokbuss.
– Arbetet med funkisfrågor har funnits länge, men det är lite som när man bygger ett sandslott och sen när det torkar börjar sanden rasa ner längst med slottets väggar. Det har byggts upp något fint och det har känts som att det går framåt, men sen faller det snabbt i kanterna, säger Christina.
Hur kommer det sig att en målgrupp som enligt bibliotekslagen ska vara dubbelt prioriterad snabbt glöms bort så fort enskilda projekt avslutas?
Flera bibliotekarier som har jobbat med verksamhet för barn med funktionsvariationer vittnar om att arbetet lätt blir personberoende, och därför finns risken att det uppstår stora ojämlikheter mellan olika delar av Stockholm. Elisabeth Aquilonius är biträdande stadsbibliotekarie i Stockholm och hon är medveten om problematiken.
– Det blir lätt tomtebloss där det finns dedikerade medarbetare, men så kan vi inte ha det. Vi som organisation behöver visa att det här är en del av vår ordinarie verksamhet. Därför är det till exempel väldigt roligt att det nu finns så många som kan grunderna i TAKK. Inför 2021 tittar vi på hur det kan bli ännu tydligare för att hålla fast vid det goda resultat som "Bibblan funkar" har genererat, säger Elisabeth.
I nuläget saknar Stockholms stadsbibliotek en central samordning av arbetet med funkisfrågor vilket gör att kollegor i olika delar av Stockholm kan jobba med att utveckla ungefär samma verksamhet utan att det finns några upparbetade kanaler för att sammanföra dem.
– Vi tittar på hur vi ska jobba med central samordning. Det finns lite olika tankar i nuläget, men exakt hur vi ska göra det får vi återkomma till. Vad som är jätteviktigt just nu är att enhetscheferna värdesätter den här satsningen och utnyttjar sina medarbetares kunskap, säger Elisabeth Aquilonius.
Arbetsglädje på biblioteken
Projektet "Bibblan funkar" går i mål vid årsskiftet efter två års arbete. När bibliotekspersonalen får frågan vad som har funkat bäst nämner många att projektet har varit tydligt formulerat och skapat synliga resultat. Under en period av kraftiga nedskärningar och stora omorganiseringar beskrivs arbetet med funkisfrågor som en energiinjektion som har gett arbetsglädje på biblioteken.
För Lynn Alpberg är målet att arbetet ska leva vidare och att fler medarbetare och chefer ska få funkisfiltret framför ögonen när de planerar verksamheten. Det behövs för att biblioteket ska leva upp till sitt lagstadgade uppdrag och för att stötta de barn som annars lätt tycks glömmas bort.
– Min yrkesroll som tjänsteman ger mig ett visst handlingsutrymme och en möjlighet att hjälpa de här barnen och deras familjer. Och då tycker jag faktiskt att det är ens förbannade plikt att göra något för deras skull, säger Lynn.
Biblioteksredaktionen 2021-04-27
Tips för vidare läsning: Funkar det? Bibliotekens verksamheter för en dubbelt prioriterad grupp, Regionbibliotek Stockholm.