Emily på Stadsbiblioteket tipsar

År 2019 får mänskligheten bevis för utomjordiskt liv och vi följer konsekvenserna av detta i två tidslinjer. Den ena handlar om hur en expedition bestående av jesuiter ger sig iväg för att ta kontakt och den andra handlar om efterdyningarna. Bara en person, en präst, återvänder, han är i dåligt skick och vad som hänt förblir länge ett mysterium. Det är en bok för den som vill läsa om hur främlingar finner varandra, om utomjordingar eller om frågor om Gud och religion. Det kommer ibland att kännas som att hjärtat slits ur bröstet och stampas på, men det är värt det, jag lovar.

Du ska inte läsa den här boken om du vill få svaren serverade, för svar är det ont om. Det är inte ens uttalat när eller var boken utspelar sig. Är det en dystopi? Är det en alternativ verklighet? Är det något helt annat? Det får du bestämma själv. I centrum står Standish som bor med sin farfar i Zon 7. När hans bästa (och enda) vän Hector försvinner bestämmer sig Standish för att hitta honom. Boken är snabbläst, spännande och konstig på ett härligt sätt och jag blir alldeles varm i hjärtat när jag tänker på Standish. Skrivet för unga, men passar alla.

Ni vet den där världen som folk på 50-talet trodde skulle komma, flygande bilar, månbaser och sånt. I den världen lever Tom. Ingen miljöförstöring, obegränsad energi, punken har aldrig funnits, för den har aldrig behövts. Tom har svårt att hitta sin plats i världen och gör ofta sin geniförklarade pappa missnöjd. När pappan testar prototypen för en tidsmaskin är det inte meningen att Tom ska vara inblandad, men en serie händelser som ingen hade kunnat förutse gör Tom till historiens första tidsresenär. Han hamnar i en hemsk, dystopisk värld – vår värld år 2016. Smart, tankeväckande och roligt.

I Charlotte Brontës bok “Jane Eyre” möter vi för första gången den galna kvinnan uppe på vinden. Vi får inte veta så mycket om henne i den boken, men i “Sargassohavet” (Wide Sargasso Sea) kommer hon till liv. Vi möter henne i sin ungdom hemma på Jamaica till hennes giftermål med Rochester till deras flytt till England. Författaren Jean Rhys skrev boken som ett postkolonialt, feministiskt, svar på Jane Eyre.

"Var normal, få det här att funka." Det är Livs mantra när hon och pappan har flyttat från Södermalm i Stockholm till en by utanför en by utanför Växjö. Att flytta och börja ny skola är aldrig kul, men för Liv som har ganska grav social fobi är det tio gånger jobbigare. Om folk bara visste att Liv, inuti huvudet, är kul. Och det är hon. Den här boken både skrattar och gråter man åt. Och vem kan motstå en bok där pappan säger till dottern (som har social fobi!) att hon ska tänka att hon är Beyoncé?